Artros

Detta är et sjukdomstillstånd som är långt mer vanligt förekommande än många av oss tror och artros drabbar nästan alla av oss någon gång i livet.
Vid 45 års ålder har stor del av befolkningen redan börjat utveckla artros någonstans i kroppen.

Artros är den vanligaste ledsjukdomen och kan drabba alla kroppens leder.

Men det är stor skillnad på hur mycket besvär det ger från person till person. Det vill säga om man får mycket eller lite symtom på artros. För vissa känns det mest som en stelhet i leder med artros, för vissa handlar det om att det gör ont vid vissa aktiviteter. Några har mycket ont.
Ett klassiskt tidigt symptom på att man har artros i en eller flera leder är att man mycket ofta eller alltid känner sig morgonstel i just detta/dessa områden.

De flesta av oss får artrosförändringar i åtminstone ett par av kroppens leder, men det behöver inte betyda att de blir så omfattande att vi får större besvär. Artros har fått lite oförtjänt dåligt rykte, då man ofta tänker på de som är extremt drabbade, när i själva verket de flesta i medelåldern har artrosförändringar.

När man är över 65 år kan man räkna med att ha artros i flera av kroppens leder.
Därför menar vi från och med nu artros i den grad som ger symptom när vi skriver artros. Många äldre söker vår för artros, men det gör även många yngre. Skillnaden är ofta att artrosen inte är lika uttalad när man är yngre och man vet själv de första åren ofta inte att man har börjat utveckla artros. 

Det är lite oklart vad som orsakar, vissa verkar få det ärftligt t.ex. i händerna som en reumatisk sjukdom. Har man någon gång skadat eller opererat en led i ryggen eller en annan led t.ex. knäleden, eller skadat en disk i ryggen nära en led så kommer man drabbas av artros i samma led några år senare.

Symptom på artros kan variera mycket och beror till dels på svårighetsgraden, platsen för den drabbade leden samt hur stark man är i muskulaturen runt drabbad led. Vanliga symptom är bland annat smärta, stelhet, ömhet, svullnad och en minskad rörelseomfattning i den drabbade leden. Dessa symptom kan förvärras efter perioder av inaktivitet, till exempel när man vaknar på morgonen, och kan förbättras med försiktig rörelse eller aktivitet.

Vad händer i kroppen?

Alla kroppens vävnader (undantaget tändernas emalj) bryts ständigt ned samtidigt som de ständigt byggs upp. I en led med artros har det uppstått obalans i ledbroskets uppbyggnad och nedbrytning, och dessutom påverkas omkringliggande vävnad. Det händer nämligen fler saker i och runt en led som drabbas av artros, bland annat blir ledbrosket tunnare och skrovligare, det bildas små cystor i benet precis under ledbrosket, ledkapseln blir stram/hårdare och det bildas beniga pålagringar i ledens kanter (s.k. osteofyter). I ett knä med artros kan det uppstå en större utbuktning av ledkapseln baktill, en s.k. Bakercysta.

Medan den exakta orsaken till artros inte helt är förstådd, tror man att det är resultatet av en kombination av faktorer. Ålder är en annan betydande faktor, eftersom slitaget på lederna ökar med tiden eller livsstilsfaktorer bygger upp över tiden. Dessutom kan ledskador eller överanvändning, fetma och andra underliggande hälsotillstånd, såsom diabetes eller reumatoid artrit (reumatism, RA), också bidra till utvecklingen av artros.
Vissa menar att den moderna västerländska livsstilen är inflammatorisk och att det är detta som orsakar.

En studie visar att när man tittar på skelett från människor som levde på 1800-talet i USA (preindustriella tiden) sedan så var det mindre än hälften så många som hade knäartros då som idag (postindustriella tiden, också USA). Även om man räknar bort BMI/tar höjd för att BMI är större idag samt tar höjd för att folk idag lever längre så ser man ändå nästan en dubbling. Det är alltså annat än endast viktuppgång och att vi i dagens samhälle blir äldre som spelar in. Det vill säga livsstil såsom kost, minskad fysisk aktivitet eller okända yttre faktorer.

Sekundär artros

Detta är den mer lättförståeligare varianten av artros, därför börjar vi med att beskriva denna variant. När en led drabbas av skada så uppstår efter en tid artros som följd i leden. Ofta tar detta lång tid, upp till ca 10 år, men det beror på flera faktorer. Vi har träffat unga som utvecklat artros som följd av upprepat trauma från olika typer av idrott där det gått snabbare. Samma gäller vid operationer, även vid titthålsoperation av t.ex knän. En operation där man gör hål i ledkapseln och går in i leden är ett trauma för leden. Man tror att titthålsoperation är undantag då det verkar vara ett mindre ingrepp, men det har visat sig fel. Därför har man idag blivit betydligt mer restriktiv med titthålsoperationer och utför dessa nu endast då det verkligen behövs. Det var så sent som i 2000-2010-talet som man upptäckte detta.

Primär artros

När det gäller det som kallas primär artros är orsaken okänd, till skillnad från sekundär artros. Primär artros är den vanligaste varianten av artros. Det bedrivs en del spännande forskning på området och man börjar se att många faktorer spelar in, mer än bara tidigare skador och övervikt som man trott.

Artros och ärftlighet

Ärftlighet spelar en större roll vid artros än många tror – men hur stor rollen är skiljer sig mellan olika leder. Detta har visat sig de senaste par åren.

Tack vare tvillingstudier (bl.a. på det svenska Tvillingregistret) kan man idag isolera geners betydelse från livsstil och miljö. Enäggstvillingar delar alla sina gener, tvåäggstvillingar hälften. Om två enäggstvillingar mycket oftare båda två drabbas av artros än tvåäggstvillingar så vet man att gener spelar in. Och så har det visat sig vara.

Mest ärftlighet verkar artros i händerna ha, där uppskattningsvis hälften till uppemot 80–90 procent av risken förklaras av gener.¹ Särskilt artros i tumbasen (tumbasleden, s.k. tumbasartros) ser ut att vara starkt ärftlig. Även höftartros har en tydlig ärftlig komponent (runt 60 procent), medan knäartros är den variant där livsstil/vikt/muskelstyrka och belastning betyder relativt mest – där förklarar generna ungefär 40–50 procent.^2,3

Det finns dock inte en enskild ”artrosgen”. Istället handlar det om många gener som var för sig bidrar med små riskökningar, lite som att risken byggs upp av många små pusselbitar snarare än en enda stor.

Har man mycket artros i familjen, särskilt i händerna, får man nog räkna med en ökad risk själv. Men ärftlighet är inte ett facit eller någon slags garanti – det du gör själv spelar fortfarande stor roll. Starka muskler, regelbunden fysisk aktivitet/vardagsmotion och en hälsosam vikt minskar risken för besvär, oavsett vilka gener man fötts med.

Vanligt missförstånd om artros

Då så många drabbas kan det vara bra att lära sig mer om artros.
Det finns ett vanligt missförstånd som är bra att ta upp, nämligen förklaringsmodellen att förenkla artros som ren förslitning eller slitage.
Artros benämns ofta felaktigt som slitage. Också av vårdgivare.Det är olyckligt när orden slitage/förslitning används felaktigt för att beskriva artros. Detta ökar risken för patienter att man inte vill röra sig för mycket för att “spara” leden, och det kan medföra att man blir passiv och nu endast vill vänta på operation som enda utväg.

Visst är det så att artros är en degenerativ process, men det är långt från hela förklaringen. Det är ofta för patienter och oss vårdgivare förvånande hur stor bättring av symptomen vi ser när man släpper på spänningar i lederna genom kiropraktisk behandling och samtidigt tränar upp musklerna/ökar sin aktivitetsnivå runt leder med artros. Ett bra exempel på hur träning hjälper på knäartros är när personer med knäartros börjar cykla träningscykel eller cyklar ute, symptomen minskar då ofta drastiskt och snabbt.
Är man fysiskt inaktiv ökar risken kraftigt för att få symptom av artros.

Diagnosticering

Själva diagnosen artros ställs genom bilddiagnostik. Tidiga förändringar ses bäst på magnetröntgen (MR/MRT) och senare förändringar, d.v.s. oftast efter några år, ses mycket enkelt på slätröntgen (RTG). Inte helt ovanligt ser man artros i ryggen eller leder när man egentligen undersöker annat, och diagnosen ställs som ett bifynd.

När det gäller höftleden så är det lätt att se tidiga tecken på artros redan i den kliniska undersökningen med ortopediska test för detta. Artos orsakar i stort sett alltid stelhet, morgonstelhet/igångsättningsstelhet och minskad rörlighet. Ofta orsakar också artros smärta, ömhet och svullnad. Det är vanligast att få större besvär i knä- och höftleder, men man kan få besvär i alla kroppens leder.

Behandling

Många söker vård för artros. Av dessa är det en stor del som inte vet att det är artros i grunden som ger besvären, eller rättare sagt, inte vet om att artros är en stor underliggande faktor till deras besvär.

Det går inte att behandla själva artrosen i grunden.

Men var inte orolig, det går att göra mycket för besvären som kommer av artrosen som redan finns.

En av de bästa behandlingarna har i forskning visat sig vara regelbunden fysisk aktivitet.

Även om det kan vara smärtsamt att röra på en led som är drabbad av artros, har träning och/eller fysisk aktivitet nästan alltid positiva effekter på både smärtlindring och förbättrad funktion. Forskning visar att regelbunden fysisk aktivitet bidrar till att minska smärta och stelhet samt förbättrar ledens rörlighet. Starka muskler skyddar också lederna genom att absorbera en del av trycket och stöten som uppstår vid dagliga aktiviteter eller vid oförutsedda händelser.

Det är dock viktigt att välja rätt typ av träning för att minimera belastningen på leder drabbade av artros. Låg-impact-aktiviteter, såsom cykling, vattengymnastik eller promenader på mjukt underlag (eller bra skor), brukar vara mer lämpliga än högintensiv/stötig träning, som löpning på hårt underlag eller hoppning. De flesta människor med artros får god smärtlindring och funktionsökning genom styrketräning för att förbättra muskelstyrkan runt lederna, vilket kan hjälpa till att stabilisera dem och minska stressen på brosk och ben.

En led som drabbats av artros mår bäst av att röra på sig.
Inte för mycket eller för stötigt.
Om det gör ont när man tränar eller rör sig men släpper inom 24 timmar, säger man att aktiviteten är OK. Det är dock bättre att bara bli ökat öm i någon timme än i 24 timmar.

Något som kan verka häpnadsväckande är att ju starkare man är runt en led med artros och ju oftare man rör sig och belastar leden ”lagom”, ju färre symptom får man. Detta går i de flesta fall fysioterapi/sjukgymnastik ut på i behandling för artros.

I allmänhet är det viktigt att söka vård och rådgöra med utbildad vårdpersonal såsom kiropraktor eller fysioterapeut innan du börjar träna med artros. Vi kan ge många bra tips och fysioterapeuter är duktiga på att ge en specifik träningsplan som är säker och effektiv för dina specifika behov och mål. 
en person med starka muskler och samma grad av artros som en person med svaga muskler runt leden med artros, kommer ha klart mindre symptom och besvär.

Behandling hos kiropraktor när man har artros

Något alla kiropraktorer som erfarenhet med att arbeta med patienter i vardagen har sett och kan hålla med om är att artros och låsningar hänger ihop. Artros leder till att låsningar uppstår i området (och omkringliggande områden) lättare än vad de skulle göra annars. Kiropraktisk behandling tillåter dig att röra dig mer, bättre och smärtfriare än om du har låsningar.
Kiropraktorns roll i rehabilitering och behandling av artros är att upprätthålla bra ledrörlighet och smärtfriare ledrörlighet så att du som patient kan röra dig smärtfriare och upprätthålla fysisk aktivitet och gärna träna mer/bättre utan hämmande ledsmärta från låsningar.

Annan behandling än träning

Behandling för artros innebär vanligtvis en kombination av livsstilsförändringar, smärtlindringsmetoder och i vissa fall kirurgi. Livsstilsförändringar kan inkludera regelbunden motion, viktminskning och modifieringar av dagliga aktiviteter för att minska stressen på den drabbade leden. Ibland räcker inte detta eller är det inte möjligt t.ex. om man är rörelsehindrad av andra orsaker.

Smärtlindringsmetoder kan inkludera mediciner som vanliga smärtstillande läkemedel (Paracetamol) icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), paracetamol eller topiska krämer och salvor. Smärtstillande läkemedel är dock endast symptomlindrande. I allvarliga fall kan ledproteskirurgi vara nödvändig för att ersätta den skadade leden med en konstgjord led (hemiplastik eller alloplastik).

Kost som behandling av artros

Det finns vissa tecken i vetenskapliga studier att kosten påverkar symptom från artros. Vi har flera patienter som berättar om minskade besvär när de undviker till exempel gluten och processad mat. Det är oklart om artros påskyndas av viss kost och minskar av annan, men det skulle kunna vara fallet då artros har ökat mycket om ovan nämnt (då det ser ut att inte endast bero på viktuppgång och att vi blir äldre).
Detta är ej väl undersökt ännu på 2020-talet och vi får vänta in att det forskas mer på området innan vi kan säga säkert.

Det hjälper att gå ner i vikt

Ju högre BMI en person har, ju mer stämmer detta. Ner till en BMI på runt 25 (kanske något mer) kommer man främst uppleva stor lindring för viktbärande leder. Att upprätthålla en hälsosam vikt är viktigt för att minska belastningen på lederna. För personer med övervikt kan viktminskning bidra till att minska smärta och förbättra rörligheten, detta gäller dock främst fot/ankel, knä- och höftledsartros och i klart mindre utsträckning artros i ryggraden.

Det kan dock ändå vara så att hålla en hälsosam vikt innebär att man äter mindre av sådant som ökar symptom av artros, och då kan det ändå lindra artros i andra leder. Men det är primärt de viktbärande lederna som lindras av att hålla sig inom normal BMI.

Att leva med artros

Att leva med artros kan vara en utmanande och smärtsam upplevelse. Artros, även känd som leddegeneration, är en degenerativ sjukdom som påverkar lederna och kan inträffa i olika delar av kroppen. Det är vanligtvis förknippat med åldrande, men det kan också drabba yngre personer på grund av olika faktorer, inklusive ärftlighet och skador. Här ska vi utforska hur det är att leva med artros, dess påverkan på daglig livskvalitet och några möjliga behandlingsalternativ.

För de som lider av artros är smärta en konstant följeslagare. Lederna blir inflammerade och ömma, vilket kan göra det svårt att utföra enkla vardagliga uppgifter som att gå, stiga upp från en stol eller böja knät. Denna smärta kan vara ständig eller återkommande och kan påverka sömnen och den allmänna livskvaliteten. Människor med artros kan också uppleva stelhet i lederna, vilket gör det svårt att utföra rörelser med normal rörelseomfång.

Det är viktigt att förstå att artros är en kronisk sjukdom, vilket innebär att den inte kan botas. Behandlingen syftar istället till att lindra smärta och förbättra funktionen i de drabbade lederna. Det finns flera behandlingsalternativ tillgängliga för personer med artros. En vanlig första linje av behandling innefattar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som kan hjälpa till att lindra smärtan och minska inflammationen i lederna. Fysioterapi är också ett vanligt inslag i behandlingen, och det kan hjälpa till att förbättra styrka och rörlighet i de drabbade lederna.

I vissa fall kan mer avancerade behandlingsalternativ behövas. Injektioner av kortikosteroider eller hyaluronsyra i lederna kan användas för att minska inflammation och smärta. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig. Kirurgiska ingrepp kan inkludera artroskopisk kirurgi för att rengöra eller reparera lederna eller total ledproteskirurgi för att ersätta en skadad led med en protes hos kvinnor.

Att leva med artros innebär ofta att man måste göra vissa livsstilsförändringar för att hantera sjukdomen. Det kan innebära att man anpassar sin fysiska aktivitet för att undvika överansträngning av de drabbade lederna. Viktkontroll är också viktigt eftersom övervikt kan öka belastningen på lederna. Regelbunden träning och en balanserad kost kan bidra till att förbättra den allmänna hälsan och minska smärtan i lederna. Hos kvinnor

Sammanfattningsvis kan att leva med artros vara en utmanande upplevelse som påverkar daglig livskvalitet och förmågan att utföra enkla uppgifter. Behandlingar är tillgängliga för att lindra smärta och förbättra funktionen i de drabbade lederna, men det är viktigt att förstå att artros är en kronisk sjukdom som inte kan botas. Livsstilsförändringar och regelbunden medicinsk uppföljning kan hjälpa till att hantera sjukdomen och förbättra livskvaliteten för dem som lever med artros. 

Artros hos kvinnor

Artros är vanligare hos kvinnor än hos män, och skillnaden blir tydlig efter cirka 50 års ålder. Störst är skillnaden för artros i händer och knän, där betydligt fler kvinnor än män drabbas. Varför det är så är inte helt klarlagt, men hormonella förändringar i samband med klimakteriet tros spela en roll, i kombination med ärftlighet (se avsnittet om artros och ärftlighet ovan).

Symptomen är desamma som hos män – smärta, stelhet och ibland svullnad – och belastning av leden leder ofta till mer smärta och svullnad i perioder. Många kvinnor märker de första besvären redan som 45-åring, ofta i form av morgonstelhet eller ömhet i fingrarnas leder. Vård för artros hos kvinnor skiljer sig inte från vård för män: fysisk aktivitet, styrketräning runt drabbade leder och en hälsosam vikt är grunden, precis som beskrivet ovan under behandling.

Vila eller rörelse vid artros?

Symptom från artros förvärras typiskt efter perioder av inaktivitet – till exempel när man vaknar på morgonen eller rest sig efter att ha suttit länge – och förbättras med försiktig rörelse eller aktivitet. Det är alltså rörelse, inte vila, som en led med artros mår bäst av.

I början av sjukdomen gör det främst ont vid belastning, medan mer uttalad artros kan värka även i vila. Men även då gäller att lagom rörelse och aktivitet oftast lindrar. Kom också ihåg att artros sällan drabbar hela leden – det finns nästan alltid friskt brosk kvar mitt i en led med artros, och det är bland annat därför träning och rörelse fungerar så bra som behandling.

Riskfaktorer

Man brukar säga att artros är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning – nedsatt rörlighet och inaktivitet – hos personer över 65 år. Vi vet säkert att stillasittande livsstil (på engelska sedentary lifestyle), rökning och övervikt ökar risk för artros.
Vi vet också säkert att fysisk träning minskar risk för symptom orsakade av artros.

Det är sannolikt att regelbunden fysisk aktivitet även minskar risken för att artros uppstår från början, men det är inte lika säkerställt som att träning minskar symptom hos den som redan har artros.”

Undantaget är träningsformer med hög skaderisk för lederna – till exempel löpning på asfalt (knä, fotled), fotboll (knä, höft) eller tunga, okontrollerade lyft på gymmet (ryggens leder och diskar).

Ärftlighet är också en viktig riskfaktor – läs mer under Artros och ärftlighet ovan.

Kärt barn har många namn

• Artros i knä kallas Gonartros
• Artros i höftled kallas Koxartros
• Artros runt diskarna i ryggen kallas Spondylos
• Artros i facettlederna i ryggen kallas Spondylartros
• Artros i nackens facettleder ger en variant av artros som kallas Unkovertebralledsartros
• Spondylartropati är inte detsamma som artros. Här är det en inflammatorisk ryggsjukdom som skadar lederna och omkringliggande vävnad. De vanligaste exemplen på dessa är Mb Bechterew (Ankyloserande spondylit), Psoreasisartris.

Mer om artros

Kan du hitta här.