Artros
är en sjukdom som är långt mer vanligt förekommande än många av oss tror och artros drabbar nästan alla av oss någon gång i livet.
Men det är stor skillnad på hur mycket besvär det ger från person till person. Det vill säga om man får symtom på artros eller inte. De flesta av oss får artrosförändringar i åtminstone ett par av kroppens leder, men det behöver inte betyda att de blir så omfattande att vi får större besvär. Artros har fått lite oförtjänt dåligt rykte, då man ofta tänker på de som är extremt drabbade, när i själva verket de flesta i medelåldern har artrosförändringar.
Därför menar vi från och med nu artros i den grad som ger symptom när vi skriver artros.
Det är lite oklart vad som orsakar, vissa verkar få det ärftligt t.ex. i händerna som en reumatisk sjukdom. Har man någon gång skadat eller opererat en led i ryggen eller en annan led t.ex. knäleden, eller skadat en disk i ryggen nära en led så kommer man drabbas av artros i samma led några år senare.
Symptom på artros kan variera mycket och beror till dels på svårighetsgraden, platsen för den drabbade leden samt hur stark man är i muskulaturen runt drabbad led. Vanliga symptom är bland annat smärta, stelhet, ömhet, svullnad och en minskad rörelseomfattning i den drabbade leden. Dessa symptom kan förvärras efter perioder av inaktivitet, till exempel när man vaknar på morgonen, och kan förbättras med försiktig rörelse eller aktivitet.
Vad händer i kroppen?
Alla kroppens vävnader (undantaget tändernas emalj) bryts ständigt ned samtidigt som de ständigt byggs upp. I en led med artros har det uppstått obalans i ledbroskets uppbyggnad och nedbrytning, och dessutom påverkas omkringliggande vävnad. Det händer nämligen fler saker i och runt en led som drabbas av artros, bland annat blir ledbrosket tunnare och skrovligare, det bildas små cystor i benet precis under ledbrosket, ledkapseln blir stram/hårdare och det bildas beniga pålagringar i ledens kanter (s.k. osteofyter). I ett knä med artros kan det uppstå en större utbuktning av ledkapseln baktill, en s.k. Bakercysta.
Medan den exakta orsaken till artros inte helt är förstådd, tror man att det är resultatet av en kombination av faktorer. Ålder är en annan betydande faktor, eftersom slitaget på lederna ökar med tiden eller livsstilsfaktorer bygger upp över tiden. Dessutom kan ledskador eller överanvändning, fetma och andra underliggande hälsotillstånd, såsom diabetes eller reumatoid artrit (reumatism), också bidra till utvecklingen av artros.
Vissa menar att den moderna västerländska livsstilen är inflammatorisk och att det är detta som orsakar.
En studie visar att när man tittar på skelett från människor som levde på 1800-talet i USA (preindustriella tiden) sedan så var det mindre än hälften så många som hade knäartros då som idag (postindustriella tiden, också USA). Även om man räknar bort BMI/tar höjd för att BMI är större idag samt tar höjd för att folk idag lever längre så ser man ändå nästan en dubbling. Det är alltså annat än endast viktuppgång och att vi i dagens samhälle blir äldre som spelar in. Det vill säga livsstil såsom kost, minskad fysisk aktivitet eller okända yttre faktorer.
Sekundär artros
Detta är den mer lättförståeligare varianten av artros, därför börjar vi med att beskriva denna variant. När en led drabbas av skada så uppstår efter en tid artros som följd i leden. Ofta tar detta lång tid, upp till ca 10 år, men det beror på flera faktorer. Vi har träffat unga som utvecklat artros som följd av upprepat trauma från olika typer av idrott där det gått snabbare. Samma gäller vid operationer, även vid titthålsoperation av t.ex knän. En operation där man gör hål i ledkapseln och går in i leden är ett trauma för leden. Man tror att titthålsoperation är undantag då det verkar vara ett mindre ingrepp, men det har visat sig fel. Därför har man idag blivit betydligt mer restriktiv med titthålsoperationer och utför dessa nu endast då det verkligen behövs. Det var så sent som i 2000-2010-talet som man upptäckte detta.
Primär artros
När det gäller det som kallas primär artros är orsaken okänd, till skillnad från sekundär artros. Primär artros är den vanligaste varianten av artros.
Vanligt missförstånd om artros
Det finns ett vanligt missförstånd som är bra att ta upp, nämligen förklaringsmodellen att förenkla artros till förslitning.
Artros benämns ofta felaktigt som slitage. Också av vårdgivare.
Det är olyckligt när orden slitage/förslitning används felaktigt för att beskriva artros. Som patient medför det att man inte vill röra sig för mycket för att “spara” leden, och det kan medföra att man blir passiv och nu endast vill vänta på operation som enda utväg.
Visst är det så att artros är en degenerativ process, men det är långt från hela förklaringen. Det är ofta för patienter och oss vårdgivare förvånande hur stor bättring av symptomen vi ser när man tränar upp musklerna runt leder med artros. Ett bra exempel är patienter med knäartros som har börjat cykla träningscykel eller cyklar ute, symptomen minskar där ofta drastiskt och snabbt.
Är man fysiskt inaktiv ökar man kraftigt risken att få symptom av artros.
Diagnosticering
Själva diagnosen artros ställs genom bilddiagnostik. Tidiga förändringar ses bäst på magnetröntgen (MR/MRT) och senare förändringar, d.v.s. oftast efter några år, ses mycket enkelt på slätröntgen (RTG). Inte helt ovanligt ser man artros i ryggen eller leder när man egentligen undersöker annat, och diagnosen ställs som ett bifynd.
När det gäller höftleden så är det lätt att se tidiga tecken på artros redan i den kliniska undersökningen med ortopediska test för detta. Artos orsakar i stort sett alltid stelhet, morgonstelhet/igångsättningsstelhet och minskad rörlighet. Ofta orsakar också artros smärta, ömhet och svullnad. Det är vanligast att få större besvär i knä- och höftleder, men man kan få besvär i alla kroppens leder.
Behandling
Det går inte att behandla själva artrosen i grunden.
Men var inte orolig, det går att göra mycket för besvären som kommer av artrosen som redan finns.
Den bästa behandlingen har i forskning visat sig vara regelbunden fysisk aktivitet.
Även om det kan vara smärtsamt att röra på en led som är drabbad av artros, har träning och/eller fysisk aktivitet nästan alltid positiva effekter på både smärtlindring och förbättrad funktion. Forskning visar att regelbunden fysisk aktivitet bidrar till att minska smärta och stelhet samt förbättrar ledens rörlighet. Starka muskler kan också skydda lederna genom att absorbera en del av trycket och stöten som uppstår vid dagliga aktiviteter eller vid oförutsedda händelser.
Det är dock viktigt att välja rätt typ av träning för att minimera belastningen på leder drabbade av artros. Låg-impact-aktiviteter, såsom cykling, vattengymnastik eller promenader på mjukt underlag (eller bra skor), brukar vara mer lämpliga än högintensiv/stötig träning, som löpning på hårt underlag eller hoppning. De flesta människor med artros får god smärtlindring och funktionsökning genom styrketräning för att förbättra muskelstyrkan runt lederna, vilket kan hjälpa till att stabilisera dem och minska stressen på brosk och ben.
En led som drabbats av artros mår bäst av att röra på sig.
Inte för mycket eller för stötigt.
Om det gör ont när man tränar eller rör sig men släpper inom 24 timmar, säger man att aktiviteten är OK. Det är dock bättre att bara bli ökat öm i någon timme än i 24 timmar.
Något som kan verka häpnadsväckande är att ju starkare man är runt en led med artros och ju oftare man rör sig och belastar leden "lagom", ju färre symptom får man. Detta går i de flesta fall fysioterapi/sjukgymnastik ut på i behandling för artros.
I allmänhet är det viktigt att söka vård och rådgöra med utbildad vårdpersonal såsom kiropraktor eller fysioterapeut innan du börjar träna med artros. Vi kan ge många bra tips och fysioterapeuter är duktiga på att ge en specifik träningsplan som är säker och effektiv för dina specifika behov och mål.
en person med straka muskelr och amma gra av artros som en person med svaga muskler runt leden med artros, kommer ha klart mindre symptom och besvär.
Behandling hos kiropraktor när man har artros
Något alla kiropraktorer som erfarenhet med att arbeta med patienter i vardagen har sett och kan hålla med om är att artros och låsningar hänger ihop. Artros leder till att låsningar uppstår i området (och omkringliggande områden) lättare än vad de skulle göra annars. Kiropraktisk behandling tillåter dig att röra dig mer, bättre och smärtfriare än om du har låsningar.
Kiropraktorns roll i rehabilitering och behandling av artros är att upprätthålla bra ledrörlighet och smärtfriare ledrörlighet så att du som patient kan röra dig smärtfriare och upprätthålla fysisk aktivitet och gärna träna mer/bättre utan hämmande ledsmärta från låsningar.
Annan behandling än träning
Behandling för artros innebär vanligtvis en kombination av livsstilsförändringar, smärtlindringsmetoder och i vissa fall kirurgi. Livsstilsförändringar kan inkludera regelbunden motion, viktminskning och modifieringar av dagliga aktiviteter för att minska stressen på den drabbade leden. Ibland räcker inte detta eller är det inte möjligt t.ex. om man är rörelsehindrad av andra orsaker.
Smärtlindringsmetoder kan inkludera mediciner som vanliga smärtstillande läkemedel (Paracetamol) icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), paracetamol eller topiska krämer och salvor. Smärtstillande läkemedel är dock endast symptomlindrande. I allvarliga fall kan ledproteskirurgi vara nödvändig för att ersätta den skadade leden med en konstgjord led (hemiplastik eller alloplastik).
Kost som behandling av artros
Det finns vissa tecken i vetenskapliga studier att kosten påverkar symptom från artros. Vi har flera patienter som berättar om minskade besvär när de undviker till exempel gluten och processad mat. Det är oklart om artros påskyndas av viss kost och minskar av annan, men det skulle kunna vara fallet då artros har ökat mycket om ovan nämnt (då det ser ut att inte endast bero på viktuppgång och att vi blir äldre).
Detta är ej väl undersökt ännu på 2020-talet och vi får vänta in att det forskas mer på området innan vi kan säga säkert.
Det hjälper att gå ner i vikt
Ju högre BMI en person har, ju mer stämmer detta. Ner till en BMI på runt 25 (kanske något mer) kommer man främst uppleva stor lindring för viktbärande leder. Att upprätthålla en hälsosam vikt är viktigt för att minska belastningen på lederna. För personer med övervikt kan viktminskning bidra till att minska smärta och förbättra rörligheten, detta gäller dock främst fot/ankel, knä- och höftledsartros och i klart mindre utsträckning artros i ryggraden.
Det kan dock ändå vara så att hålla en hälsosam vikt innebär att man äter mindre av sådant som ökar symptom av artros, och då kan det ändå lindra artros i andra leder. Men det är primärt de viktbärande lederna som lindras av att hålla sig inom normal BMI.
Riskfaktorer
Vi vet säkert att stillasittande livsstil (på engelska sedentary lifestyle), rökning och övervikt ökar risk för artros.
Vi vet också säkert att fysisk träning minskar risk för symptom orsakade av artros.
Vi vet inte om fysisk aktivitet minskar risken för att artros uppstår från början (Gustaf tror att det är så. Om man räknar bort träningsformer som har hög skaderisk för leder såsom löpning på asfalt (främst knäleder, fotleder) fotboll (knäleder, höftleder), och de som överbelastar och skadar sig med för tunga okontrollerade lyft på gymmet (ryggens leder och diskar osv.)
Det finns inte et par eller fem-tio gener som ger artros, det hade man upptäckt för länge sedan.
Genetiska faktorer verkar dock finnas då personer med mycket artrosbesvär i familjen har en ökad risk att drabbas av artros än andra.
Men är det livsstilsfaktorerna i den familjen eller en kombination av gener, det vet man inte (det vill säga är familjen överviktig, äter just den familjen mycket processad mat eller t.ex. en genkombination som avgör).
Kärt barn har många namn
- Artros i knä kallas Gonartros
- Artros i höftled kallas Koxartros
- Artros runt diskarna i ryggen kallas Sponylos
- Artros i facettlederna i ryggen kallas Spondylartros
- Artros i nackens facettleder ger en variant av artros som kallas Unkovertebralledsartros
Mer om artros
Kan du hitta här.